Arga Farbror Cramler

Arga Farbror Cramler

Om Bloggen

Åsikterna i den här bloggen är högst personliga och jag representerar varken någon politisk inriktning eller religiös uppfattning. Om du inte tycker som jag så är du välkommen att kommentera så att vi kan skapa en konstruktiv debatt!

Belgrade Jazzfest

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Sunday, November 01 2009 19:17:57
God afton Grevar & Baroner, och för den delen vanligt folk också!

Det är nästa så att jag skäms över hur glest det är mellan inläggen här på bloggen nu för tiden. Men, det har sina randiga och rutiga skäl. Jobbet kräver sin tribut av skrivande och då är det svårt att få motivationen att räcka till, förutom några korta kommentarer på Facebook. Men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och tänkte dela med mig av en trevlig stund som jag hade på Belgrade Jazzfest.

Jazz är inget nytt påfund i Serbien som i de flesta andra östeuropeiska länder. Det forna Jugoslavien tillhörde aldrig Warzavapakten ”på riktigt” och Tito öppnade gränserna för medborgarna. Belgrade Jazzfest firar 25-årsjubileum i år och kanske just av den anledningen var programmet fyllt av namnkunniga artister. Jag hade stora planer inför festivalen men arbetsdagarna som föregick denna helg - som i Hälsingland kallas dubbelhelgen - har varit allt för långa, därför kändes det också rätt att planera in en hel del lägenhetstid denna helg. Valet av konsert föll därför på Dizzy Gillespie All Stars.

Gruppen består av ett antal musikanter som på något sätt har anknytning till legenden Dizzy. Gruppens ”Grand ol’ Man” är saxofonisten James Moody som på sitt oefterhärmliga sätt småpratar mellan låtarna. Han utstrålar en sådan glädje att bara mellansnacket gör en lycklig. Hans saxofon och flöjtspel behöver inga extra kommentarer! Moody bjöd också på ett vokalt inslag i ”Benny’s from Heaven”, den gamla standarden ”Pennies from Heaven” fast med en komisk text om otrohet. Moody har lirat tillsammans med Dizzy från 1947 – 1992.

Bakom basen stod John Lee, Dizzys basist under nästan 10 år. Som väntat utgjorde han en stabil grund tillsammans med trummisen som var av yngre modell och med ett namn som jag inte kommer ihåg. Till vänster på scenen stod en gigantisk flygel och lika gigantisk pianist vaggade in och tog plats på en lika enorm pianopall. Mannen i en kavaj av en storlek som minst motsvarar segelytan på två optimistjollar var Cyrus Chestnut, en av senare tids stora jazzpianister som redan som väldigt ung turnerade med Dizzy. Mr Chestnut’s solonummer - My funny Vallentine - tillsammans med kompet utgjorde en av konsertens höjdpunkter tillsammans med öppningsnumret ”Groovin’ High”. Medverkade gjorde för övrigt en trumpetare som heller inte behövde skämmas för sig samt en vokalissa som framförde två nummer.

Aftonen avslutades på ett värdigt med Italiensk mat och en god Chianti.

Dober Vecer!
 

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.