Arga Farbror Cramler

Arga Farbror Cramler

Om Bloggen

Åsikterna i den här bloggen är högst personliga och jag representerar varken någon politisk inriktning eller religiös uppfattning. Om du inte tycker som jag så är du välkommen att kommentera så att vi kan skapa en konstruktiv debatt!

Arbetstillstånd

SerbienPosted by Cramler Thursday, July 30 2009 12:03:24
Dober dan!

Så har jag då till slut fått mitt tillfälliga arbetstillstånd! Nu kan jag arbeta här lagligt och inte bli utslängd. Men det var inte helt lätt att komma i besittning av den lilla stämpeln och signaturen i passet...

Det hela började för ungefär en månad sedan. Viss förhandsinformation hade insamlats av min kollega som påbörjat sin process. Kopior på sjukförsäkringar, anställningskontrakt, intyg från EU, intyg från Serbiska Skatteverket (att jag verkligen jobbade här, EU kan man ju inte lita på enligt Polisen som utfärdar tillståndet) registreringskort från Polisen samt, hör och häpna, en kopia på min CV. Beväpnad med allt detta begav jag mig till polisstationen...

Det första man ska göra är att betala för tillståndet, gör man inte det händer inte ett skit! 11 000 färska serbiska dinarer bytte ägare och jag fick ett kvitto med 6 stämplar, jag trodde det skulle gå hål i skrivbordsskivan. Efter detta ska man fylla i en blankett, men den tillhandahåller inte polisen med fick vi veta. Den kan köpas i bokandeln eller så kan man gå till en "samarbetspartner" till polisen lite längre ner på gatan och få både blankett och ifyllnadshjälp till det facila priset av 450 dinarer...

Sagt och gjort, vi styrde våra steg mod skrivbyrån och bakom skribvordet satt en parant kvinna som säkert trodde att hon hade världens viktigaste jobb och att hon var en otroligt viktig person. Endera så var hon stelopererad i ryggen eller så hade någon stoppat upp ett kvastskaft i röven på henne. Kapprak i ryggen knappade hon in mina uppgifter i datorn, tangentbordet rasslade som sjutton av hennes alldeles för långa naglar. Det rasslade till i den gamla radskrivaren och vips så var det klart. Åter till polisstationen...

Nu hamnade vi utanför en stängd dörr fullklistrad med lappar som informerade om olika öppettider för olika typer av ärenden. Vi gläntade på dörren men blev genast informerad att vi inte kunde komma in för än någon kommit ut! En lektion i serbiskt kösystem... Till slut kom någon ut och vi kunde gå in. Rummet var delat på mitten av en lång disk och en dam ropade att det gick bra att komma fram om vi pratade serbiska. Jättebra tänkte jag, att man bara kan prata serbiska på avdelningen för tillfälliga arbetstillstånd för utländska personer. Turligt nog var jag utrustad med tolk. Damen ögnade snabbt igenom mina papper och pekade sedan på min CV och sa att den måste översättas till serbiska, de hade minsan inte så bra betalt att de kunde läsa den på engelska upplyste hon oss bestämt om. Vi fick dock en lapp med stämpel och upplysning om att tillståndet skulle vara klart exakt kl 10:00 den 30 Juli, med förutsättning att en översatt CV levererades inom tre dagar.

Åter på kontoret fixades en översättning av min CV och nästa dag budades den över till polisstationen. Nu var det bara att vänta... Strax före tio idag stod vi åter utanför dörren där man inte får gå in innan någon annan kommer ut. Fem i tio kom någon ut och vi gick in. Jag lämnade fram min lapp och damen bläddrade i en gigantisk hög med papper. Till slut hittade hon mna handlingar och sa att om hon bara fick mitt pass så skulle allt vara klart om 10 minuter. Fantastiskt.

Nu har jag mitt tillstånd till 8 juli 2010. Då behöver det förnyas. Man kan få det utfärdat på 2 år också men det sker endast i undantagsfall. Jag frågade naturligtvis vilka dessa undantagg är eftersom vi har ett projekt på två år och borde passa bra in. Svaret var naturligtvis enkelt; Det beviljas inga undantag, då behöver ni ju inte betala en gång till...

Priatno!

  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Kristin Thursday, July 30 2009 12:15:31

Å herregud du! Det är faktiskt, tro det eller ej, inte värre än när min kompis Thomas skulle registrera sig i sin kommun här i Bryssel. Då fick han minsann stå i kö för att få stå i kö för att få en tid när han kunde komma tillbaka! Men det här är ju så roligt. Belgien och Serbien har en hel del gemensamt. Ingendera har hört talas om 24-timmarsmyndigheten!