Arga Farbror Cramler

Arga Farbror Cramler

Om Bloggen

Åsikterna i den här bloggen är högst personliga och jag representerar varken någon politisk inriktning eller religiös uppfattning. Om du inte tycker som jag så är du välkommen att kommentera så att vi kan skapa en konstruktiv debatt!

Den ofrivillige knarkaren

Arga Farbror Cramler tycker till!Posted by Cramler Wednesday, November 28 2007 20:19:05
God afton!

Jag har en kronisk sjukdom, diabetes, som bland annat gör att jag med två års mellanrum är tvungen att lämna ett läkarintyg till Länsstyrelsen om att min syn är tillräckligt bra. Idag var det dax för den kontrollen. Förutom att kolla synen så fotograferas mina ögon med stark förstoring för att se om de ytters fina blodkärlen inte blivit skadade av min sjukdom. Diabetes skadar nämligen blodkärlen sakta men säkert och ögat är det enda stället på kroppen där blodkärlen är synliga. Undersökningen är inte särskilt smärtsam men skapar synnerligen mycket obehag...

Det första som händer är att man får några droppar i ögonen som gör att pupillerna ska vidgas så mycket som möjligt, annas blir det svårt att fotografera. Ni kan ju försöka tänka er hur lysrörsljuset i ett väntrum känns när pupillerna är lika stor som när man vaknar på natten och i totalt mörker trevar sig fram till toaletten. Det är dock inte det värsta. När det är dax för fotograferingen så sker den nämligen med blixt! Fyra kort i varje öga, gissa om man känner sig blind efteråt. Världen består nu i c:a två timmar av stora vita fläckar och minsta ljuskälla strålar som i en tecknad film...

Vad kan jag lära mig av detta? Jo, på samma gång så kan jag uppleva hur det är att vara synskadad och hur det är att bli tittad på och betraktad som knarkare. Det är jävligt svårt när synen inte fungerar! För att ta mig från sjukhuset så skulle jag ringa till min fru för skjuts. Fram med mobilen ur fickan och efter en snabb titt på telefonen insåg jag att det var fullständigt omöjligt att se något i displayen. Mobilen liknade mest en skimrande geleklump i min hand. Jag chansade på att det var till min fru jag ringt det senaste samtalet, två tryck på "lurknappen" och saken var klar. I bilen åkte solbrillorna på direkt och när jag kom hem blev det vila med slutna ögon.

Vid elvatiden tyckte jag synen återhämtat sig så bra att jag tog tåget till jobbet i Gävle. Det kändes fortfarande mycket ljust och mina Ray-Ban vilade stadigt på näsroten. Väl på tåget så valde jag att sätta mig i bistron och ta en kaffe, resan till Gävle tar knappt 40 minuter och då tycker jag det är skönt att sitta där och titta på folk och filosofera. I dag tittade alla på mig med mycket långa och misstänksamma blickar. Min pupiller var ju fortfarande grymt stora jämfört med normala. Där satt jag med ögon som tefat och såg som om jag var hög som ett höghus! Så fort man avviker lite i det här landet så blir folk jävligt misstänksamma. I mitt fall hade jag ett alternativ till. Jag hade kunnat behålt solbrillorna på. Men frågan är väl vad som ser mest suspekt ut; Tefatsögon eller solbrillor i Bistron i slutet av november...

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.