Arga Farbror Cramler

Arga Farbror Cramler

Om Bloggen

Åsikterna i den här bloggen är högst personliga och jag representerar varken någon politisk inriktning eller religiös uppfattning. Om du inte tycker som jag så är du välkommen att kommentera så att vi kan skapa en konstruktiv debatt!

Taxi

SerbienPosted by Cramler Tuesday, February 02 2010 17:40:23
Go'middag!

Att åka taxi i Belgrad är en upplevelse, dels på grund av det ständiga kaoset i trafiken och dels på grund av chaufförerna. På väg hem från jobbet idag - vanligtvis åker jag spårvagn - hoppade jag och Artur in i en blå Fiat kombi där det knappt gick att se in genom rutorna. Detta berodde inte bara på smuts utan på att kupén var välfylld med cigarettrök. Chauffören - som redan bolmade på en cigg - undrade om det var okej att han rökte, Artur och jag tittade på varandra och svarade Da, sedan vevade vi ner fönstren. En eller ett par cigg skulle varken göra till eller från i den redan inrökta kupén...

Chauffören som pratade med oss på en blandning av Serbiska-Engelska-Ryska pekade på en liten bild som händge i ett snöre i backspegeln. Bilden föreställde en man i paraduniform. "- Tito, my Hero!" utbrast chaffisen och rivstartade. Sedan följde en utläggning om att det var mycket bättre i det forna Jugoslavien och att det här med alla nya nationer bara var skräp. Snart var det dags att tända en ny cigg och leverera ännu en sanning; "- Smoking good for heart, I only two infarkts!" Jävlar! Tänkte jag för mig själv, den här snubben kan ju dö när som helst, och då tar han oss med...

För övrigt lät han oss veta hur usla kvinnor är som bilförare och att han mött flera på fel sida om räcket på motorvägen. I en av de mest trafikerade korsningarna slog han ut med och utbrast; "- Big shit!" varvid han körde rätt ut i korsningen. Vi började närma oss slutet på färden och samtidigt som han klagade på att bensinen blivit så dyr meddelade han att det var bra om jag hade jämna pengar eftersom han inte hade någon växel. Trots allt så kom vi helskinnade hem och jag fick till och med ett kvitto!

- AFC

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post48

Nätresebyråer

Arga Farbror Cramler surnar ur!Posted by Cramler Thursday, November 12 2009 16:57:23

Har ni tänkt på vad lätt det är att beställa flygbiljetter på nätet? Det är bara att surfa in på en nätresebyrå, fylla i några uppgifter och sedan vifta med plastkortet i cyberrymden. På mindre än en minut har det digitala lädret dränerats på några tusenlappar och innan du hunnit släppa en normallång fjärt ligger en e-ticket in din elektoniska inkorg. Bara att ta med passet till flygplatsen och lätta! Så här borde det vara, men vad händer när inte allt går som det ska? Då kan det bli ett litet helvete vilket jag ska berätta om nu...

Följande historia tar sin början i månadsskiftet Juni – Juli när jag efter fyra veckor i Belgrad skulle åka hem och hälsa på mina nära och kära. Vistelsen hemma skulle bli kort, från fredag kväll till söndag eftermiddag. Glad i hågen åkte jag från jobbet ut till flygplatsen och när jag kommer fram till incheckningen slänger jag ett getöga på monitorn för avgångstider. Jag blinkar till och kollar extra noga, min flight är fem och en halv timme försenad! Det betyer att jag kommer att missa min flight från Berlin till Arlanda. Kvinnan i inceckningen säger till mig att det är nog lika bra att jag talar med flygbolagets – JAT Ariways – representanter innan jag checkar in...

På JAT:s kontor sitter en herre i vit svettig nylonskjorta och kjedjeröker samtidigt som han upphetsat pratar i två mobiltelefoner. Hans engelska är lika dålig som min serbieska och efter fem minuter ber jag honom dra åt helvete på svenska. Jag ska tydligen söka upp biljettluckan i stället. Där sitter en betydligt trevligare person som kollar alla mina uppgifter i datorn och samtidigt ruska oroväckande på huvudet. Efter 20 minuters ruskande får jag beskedet att jag inte kan komma till Sverieg idag, men jag är välkommen att ta eftermiddagsflighten i morgon lördag. Jomenvisst! Jag hinner vara 22 timmar i Sverige innan jag ska åka tillbaka. Det går fetbort, som det heter på nysvenska. Han ber mig då att jag kontaktar min resebyrå i stället. Just det ja, resebyrån. Inte har jag något telefonnummer till dem och inte finns det något trådlöst nätverk som funkar på flygplatsen! Sur som en säck citroner slänger jag mig i en taxi tillbaka till lägenheten. På vägen dit ringer jag min rumskamrat Artur och meddelar att han kommer att få tillbringa helgen med en jävligt sur svensk kollega...

Taxin stannar utanför mitt hus och jag går direkt de 50 metrarna till Highlander – en non stop kiosk för internationell sprit – och införskaffar en hela Jägermeister som korkas upp så fort jag kommit innanför lägenhetsdörren. Jag sjunker modstulet ned i min fåtölj och fäller upp datorn, tar en rejäl klunk av Jägern och knappar in www.travelstart.se i webbläsaren. Jag letar efter kundtjänst och upptäcker då att för att kunna ringa dem så behöver jag köpa tilläggstjänsten ”Travel Assist”! Fy fan för tilläggstjänster! Att kunna ringa en kundtjänst ska vara GRATIS och är varje kunds RÄTTIGHET! Jag hittar då ett kontaktformulär där jag beskriver min situation och undrar om jag kan få pengarna tillbaka. När jag tryckt på sänd-knappen kommer en sida upp som informerar om att det kommer att ta sju dagar att få svar på min fråga eftersom jag inte har ”Travel Assist”! Locket på datorn åker igen med en smäll och jag nyper ihop korken till Jägerflaskan och slänger den i soporna...

Efter ett antal dagar får jag svar. Travelstart meddelar att det varit i kontakt med JAT och fått full auktorisation för att betala tillbaka mina pengar. Tur var väl det, för om innte flygbolaget gått med på det så hade jag inte fått några pengar eftersom jag inte hade någon tilläggstjänst för det heller! Men, det kommer att dröja 6 – 8 veckor innan jag får pengarna och det är, jag citerar, ”en process som vi på Travelstart inte har någon kontroll över”. Vad ända in i glödheta! Det går på en svinblink att betala men när man ska få tillbaka pengar, ja då tar det en eon av tid! I det här läget har jag som konsument inte så mycket mer att sätta emot. Jag rättar in mig i ledet och väntar... och väntar... och väntar!

Efter 10 veckor har det fortfarande inte blivit något klirr i kassan. Jag sänder iväg ett nytt meddelande via deras webbplats - väntar sju dagar - och får tillbaka ett riktigt yxskaftsvar som dessutom inte går att svara på! Nu är det nära att Arga Farbror cramler brinner ur totalt! Jag letar febrilt efter alternativa kontaktvägar och ser till min stora gläde en text: ”Nu finns Travelstart på Facebook!” Jag klickar på länken och kommer direkt till deras logg som är fylld med glada tillrop och små klämkäcka frågor. Mitt logginlägg blir vare sig kort eller klämkäckt...

Bjuder man in kunder till att lämna synpunkter och ställa frågor i ett forum som Facebook så måste man ta ansvar för detta. Nu utbröt en febril aktivitet på Travelstart. Redan efter en timme hade jag ett meddelande från en ”Cutomer Care Supervisor” som beklagade sig och slog pannan i tangentbordet. Jag kunde skriva direkt till henne på hennes personliga mejladress så skulle vi säkert kunna komma överens. De erbjöd sig att betala pengarna till mig direkt utan att de först fått ersättning från flygbolaget, vilket var deras officiella policy. Tänk att man alltid ska behöva surna ur rejält för att få hjälp när saker och ting inte går som planerat!

Några dagar senare, nämligen bestämt söndagen den fjärde oktober som är min födelsedag, dimper det ner ett mejl från Travelstart med texten:

”Grattis på födelsedagen önskar vi alla på Travelstart!”

Nu har jag full service hos dem utan att behöva köpa ”Travel Assist”...

-AFC

  • Comments(4)//www.joltcola.se/#post47

Jan Johansson

Arga Farbror Cramler funderar!Posted by Cramler Monday, November 09 2009 21:57:32
Go' kväll!

I dag är det 41 år sedan vår - enligt mitt tycke - främste jazzpianist genom tiderna hastigt försvann från jordelivet genom en bilolycka. Jan Johansson har alltid legat mig mycket varmt om hjärtat och en av de första LP-skivor jag köpte själv var "Jazz på Svenska" med Jan och basisten George Riedel. Två oerhört begåvade musikanter som inte bara spelat och komponerat jazz utan även skapat oförglömlig musik till filmerna om Astrid Lindgrens gestalter.

Om jag får skryta lite så är jag faktiskt släkt med Jan, vilket för övrigt en hel del i Norrala socken är. Jag har många gånger försökt att sätta fingret vad det är som gör Jan Johanssons pianospel så speciellt. Nu ska jag inte ge mig in på några komplicerade musikaliska resonemang, dels för att min kunskap inte räcker till och dels för att det inte går att förklara med musikaliska termer. Min kärlek till hans musik kommer direkt från hjärtat, och jag kommer alltid fram till samma sak; Det är Jan Johanssons anslag som gör det där lilla extra. Förutom bländande improvisationer m.m. så är det just anslaget, när tangenten trycks ned och den filtklädda klubban träffar strängen, då hör man att det är Jan som tryckt ned den.

" - Men nu har väl Arga Farbrorn blivit alldeles stollig? Vad babblar han om?"

Ja, många kanske tycker att detta är stolligt, men för mig är det på det här viset. Ja Johanssons inspelningar kommer att följa mig genom hela livet och jag blev otroligt glad idag när jag fick höra på nyheterna att man hittat över 200 tidigare outgivna spår med inspelningar från hela världen. Det mesta är konserter som spelats in och det gör ju inte saken sämre. Musik är alltid bäst levande!

Gör nu som jag; Sätt dig i favoritfåtöljen med din favoritljudanläggning påslagen och då allra helst med ett interface till Spotify. Slut ögonen och lyssna på följande stycke som är en alternativ tagning av öppningsspåret på "Jazz på Svenska", "Visa från Utanmyra". Då kommer du också att upptäcka magin i anslaget...

Visa från Utanmyra på Spotify

- AFC

  • Comments(2)//www.joltcola.se/#post46

Belgrade Jazzfest

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Sunday, November 01 2009 19:17:57
God afton Grevar & Baroner, och för den delen vanligt folk också!

Det är nästa så att jag skäms över hur glest det är mellan inläggen här på bloggen nu för tiden. Men, det har sina randiga och rutiga skäl. Jobbet kräver sin tribut av skrivande och då är det svårt att få motivationen att räcka till, förutom några korta kommentarer på Facebook. Men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och tänkte dela med mig av en trevlig stund som jag hade på Belgrade Jazzfest.

Jazz är inget nytt påfund i Serbien som i de flesta andra östeuropeiska länder. Det forna Jugoslavien tillhörde aldrig Warzavapakten ”på riktigt” och Tito öppnade gränserna för medborgarna. Belgrade Jazzfest firar 25-årsjubileum i år och kanske just av den anledningen var programmet fyllt av namnkunniga artister. Jag hade stora planer inför festivalen men arbetsdagarna som föregick denna helg - som i Hälsingland kallas dubbelhelgen - har varit allt för långa, därför kändes det också rätt att planera in en hel del lägenhetstid denna helg. Valet av konsert föll därför på Dizzy Gillespie All Stars.

Gruppen består av ett antal musikanter som på något sätt har anknytning till legenden Dizzy. Gruppens ”Grand ol’ Man” är saxofonisten James Moody som på sitt oefterhärmliga sätt småpratar mellan låtarna. Han utstrålar en sådan glädje att bara mellansnacket gör en lycklig. Hans saxofon och flöjtspel behöver inga extra kommentarer! Moody bjöd också på ett vokalt inslag i ”Benny’s from Heaven”, den gamla standarden ”Pennies from Heaven” fast med en komisk text om otrohet. Moody har lirat tillsammans med Dizzy från 1947 – 1992.

Bakom basen stod John Lee, Dizzys basist under nästan 10 år. Som väntat utgjorde han en stabil grund tillsammans med trummisen som var av yngre modell och med ett namn som jag inte kommer ihåg. Till vänster på scenen stod en gigantisk flygel och lika gigantisk pianist vaggade in och tog plats på en lika enorm pianopall. Mannen i en kavaj av en storlek som minst motsvarar segelytan på två optimistjollar var Cyrus Chestnut, en av senare tids stora jazzpianister som redan som väldigt ung turnerade med Dizzy. Mr Chestnut’s solonummer - My funny Vallentine - tillsammans med kompet utgjorde en av konsertens höjdpunkter tillsammans med öppningsnumret ”Groovin’ High”. Medverkade gjorde för övrigt en trumpetare som heller inte behövde skämmas för sig samt en vokalissa som framförde två nummer.

Aftonen avslutades på ett värdigt med Italiensk mat och en god Chianti.

Dober Vecer!
 

  • Comments(0)//www.joltcola.se/#post45

Arbetstillstånd

SerbienPosted by Cramler Thursday, July 30 2009 12:03:24
Dober dan!

Så har jag då till slut fått mitt tillfälliga arbetstillstånd! Nu kan jag arbeta här lagligt och inte bli utslängd. Men det var inte helt lätt att komma i besittning av den lilla stämpeln och signaturen i passet...

Det hela började för ungefär en månad sedan. Viss förhandsinformation hade insamlats av min kollega som påbörjat sin process. Kopior på sjukförsäkringar, anställningskontrakt, intyg från EU, intyg från Serbiska Skatteverket (att jag verkligen jobbade här, EU kan man ju inte lita på enligt Polisen som utfärdar tillståndet) registreringskort från Polisen samt, hör och häpna, en kopia på min CV. Beväpnad med allt detta begav jag mig till polisstationen...

Det första man ska göra är att betala för tillståndet, gör man inte det händer inte ett skit! 11 000 färska serbiska dinarer bytte ägare och jag fick ett kvitto med 6 stämplar, jag trodde det skulle gå hål i skrivbordsskivan. Efter detta ska man fylla i en blankett, men den tillhandahåller inte polisen med fick vi veta. Den kan köpas i bokandeln eller så kan man gå till en "samarbetspartner" till polisen lite längre ner på gatan och få både blankett och ifyllnadshjälp till det facila priset av 450 dinarer...

Sagt och gjort, vi styrde våra steg mod skrivbyrån och bakom skribvordet satt en parant kvinna som säkert trodde att hon hade världens viktigaste jobb och att hon var en otroligt viktig person. Endera så var hon stelopererad i ryggen eller så hade någon stoppat upp ett kvastskaft i röven på henne. Kapprak i ryggen knappade hon in mina uppgifter i datorn, tangentbordet rasslade som sjutton av hennes alldeles för långa naglar. Det rasslade till i den gamla radskrivaren och vips så var det klart. Åter till polisstationen...

Nu hamnade vi utanför en stängd dörr fullklistrad med lappar som informerade om olika öppettider för olika typer av ärenden. Vi gläntade på dörren men blev genast informerad att vi inte kunde komma in för än någon kommit ut! En lektion i serbiskt kösystem... Till slut kom någon ut och vi kunde gå in. Rummet var delat på mitten av en lång disk och en dam ropade att det gick bra att komma fram om vi pratade serbiska. Jättebra tänkte jag, att man bara kan prata serbiska på avdelningen för tillfälliga arbetstillstånd för utländska personer. Turligt nog var jag utrustad med tolk. Damen ögnade snabbt igenom mina papper och pekade sedan på min CV och sa att den måste översättas till serbiska, de hade minsan inte så bra betalt att de kunde läsa den på engelska upplyste hon oss bestämt om. Vi fick dock en lapp med stämpel och upplysning om att tillståndet skulle vara klart exakt kl 10:00 den 30 Juli, med förutsättning att en översatt CV levererades inom tre dagar.

Åter på kontoret fixades en översättning av min CV och nästa dag budades den över till polisstationen. Nu var det bara att vänta... Strax före tio idag stod vi åter utanför dörren där man inte får gå in innan någon annan kommer ut. Fem i tio kom någon ut och vi gick in. Jag lämnade fram min lapp och damen bläddrade i en gigantisk hög med papper. Till slut hittade hon mna handlingar och sa att om hon bara fick mitt pass så skulle allt vara klart om 10 minuter. Fantastiskt.

Nu har jag mitt tillstånd till 8 juli 2010. Då behöver det förnyas. Man kan få det utfärdat på 2 år också men det sker endast i undantagsfall. Jag frågade naturligtvis vilka dessa undantagg är eftersom vi har ett projekt på två år och borde passa bra in. Svaret var naturligtvis enkelt; Det beviljas inga undantag, då behöver ni ju inte betala en gång till...

Priatno!

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post44

Lammgryta

Mat & DryckPosted by Cramler Saturday, July 25 2009 00:51:07
Hej!

Välkommen till första inlägget i denna kategori! Ni som känner mig personligen vet att jag är en person som gillar mat och dryck, kanske till och med lite för mycket. Därför tänkte jag att det är dags att böra med kulinariska rapporter här på bloggen. Det kommer inte att bli en massa recept och liknande - något enstaka kanske eftersom jag gillar att stå i köket - utan mest recensioner av trevliga och otrevliga restaurangbesök.

Land: Serbien
Stad: Belgrad
Restaurang: Zorba

Ni som kollar in min sida på Facebook vet att jag hade för avsikt att äta Souvlaki (Grekiskt grillspett) i afton. Så blev det inte. trots att det bara var andra gången jag besökte restaurangen så blev jag behandlad som en riktig stamgäst, vilket alltid är trevligt. Det roliga med Zorba är att de alltid har en dagens specialitet som inte finns på den ordinare menyn. I kväll var det Lammgryta. Är det något kök som kan det här med ulliga djur så är det grekerna, jag bestämde mig för att testa.

Till förrätt kunde jag naturligtvis inte låta bli att beställa in en Tzatziki, denna oerhört krämigt goda gurksallad! Till detta serverades deras hembakta bröd med där degen innehåller oliver och grillad paprika vilket ger brödet en rödgul färg, ungefär som saffransbröd. Brödet kommer i två upplagor en stor bulle som man kan bryta bitar av son ett antal skivor som är lätt rostade på grillen. Tillsammans med brödet får man alltid en liten skål med en typ av guacamole gjord på äggplanta och en del pikanta kryddor. Som genomgående dryck valde jag det för Grekland typiska vita vinet Retzina som har en utpräglad smak av kåda, men som passar utmärkt till det grekiska köket och deras kryddor.

För att göra det extra trevligt levererade kyparen två engelska tidningar till mitt bord. jag tog god tid på mig med förrätten och bläddrade lite i lektyrerna. Något som jag verkligen uppskattade var att personalen hade full koll på min takt och inte stressade in med varmrätten innan de så att jag avslutat Tzatzikin och brödet. Tackar!

Så kom den då, Lammgrytan. Ett stort fat med ett riktigt köttberg ställdes ned på bordet. Lammet var tillagat med lök, tomater, potatis och kryddor. Till min stora glädje var lammet anrättat på ett rustikt sätt, d.v.s. man hugger upp ett helt lamm och tillagar det utan att putsa bort fett, hinnor och ben. Somliga tycker att det är äckligt, men vilken smak det ger! Däremot så måste man vara lite händig med besticken för att kunna stycka ut köttet och lägga resterna åt sidan. Mycket gott! Retzinavinet kom också till sin rätt här.

Som dessert valde jag helt enkelt ett fat med blandade oliver som sköljdes ned med det sista av vinet. Eftersom jag är en notorisk kaffedrickare avslutar jag sällan en måltid utan kaffe, så även i detta fall. det fick bli en espresso och till det ett glas Ouzo med is i så att den blir så där härligt iskall och grumlig. Nu hade c:a två timmar förflutit och jag kan bara säga att jag var mer än nöjd!

Priset då? 300 svenska riksdaler för hela klabbet!

På återsmakande!

AFC

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post43

Värmen söker!

SerbienPosted by Cramler Wednesday, July 22 2009 15:36:39
Go Middag!

Nu börjar det att bli lite väl varmt här i Belgrad. Kvicksilvret ligger runt 40-strecket och jag bäljar i mig ungefär 6 liter vatten om dagen. På kontoret går det väl an men det värsta är bussresorna till och från jobbet. Bussarna är oftast packade till bristningsgränsen och uttrycket och packade sillar stämmer mycket bra. Doften på bussen är helt obeskrivlig, en blandning av hårspray, svett, vitlök och rakvatten. Inte utan att man längtar till en sval havsvik vid Hälsingekusten...

Den här veckan och nästa är jag ensam på kontoret, alla kollegorna har semester. Serbien är också på väg in i semesterperioden. Kantinen på jobbet har slagit igen liksom restaurangen nästgårds. Som tur var är den lilla affären öppen, därför består lunchen nu oftast av en flaska yogurt. Det är i och för sig inte det sämsta, jag kommer alltid att tänka på de mustachprydda gubbarna i den gamla Kefir-reklamen när jag äter yogurt. På väg till busshållsplatsen passerar jag en liten affär och utanför den på tomma ölbackar sitter det alltid ett gäng "Kefirgubbar" och dricker öl. Det skulle vara mycket intressant att ta del av deras samtal men så långt räcker inte min serbiska ännu...

Jag befinner mig i den del av europa som varit mest drabbat av konflikter under historien. Ett tydligt tecken är alla gamla fort som finns över allt. Byggda av olika stormakter som kontrollerat regionen vid olika tidpunkter. Det är Rommare, Ottomaner och Hapsburgare. Utan att vara här nere är det svårt att sätta sig in i varför regionen är så hårt drabbad. Det första jag lärt mig är att Serber inte har något att göra med med en person som bor i Serbien. I vår del av världen tänker vi itne så mycket på detta, Norrmän bor i Norge och Finnar i Finland. Här nere handlar det om etnicitet, ungefär som med Samerna som bor i alla nordiska länder. De kallar sig för Samer oavsett om de lever i Sverige eller Norge.

Jag kom i kontakt med detta första gången jag passerade gränsen över till BiH (Bosninen och Herzegovina). En kilometer efter gränsen passerar jag en stor skylt med texten "Welcome to Republika Srpska" (ja, det stavas så). Min första tanke var; Den där skylten borde de väl ha plockat bort för länge sedan. Kunskapstötrstare som jag är var jag tvungen att söka fakta! Det jag lärde mig är att BiH är uppdelat i två självstyrande enklaver, jag befann mig alltså i den enklav där det nästan uteslutande bor Serber. Nya skyltar dyker upp efter vägen med välkända namn "Srebrenica", "Tuzla" m.m. Namn som får mig att tänka på nyhetsinslagen i TV om kriget här nere och massakerna. Det är inte många spår man ser förutom kulhål i vägskyltar här och där. Kriget här var alltså ett krig mellan Serber och Bosnier, ett krig mellan två folk och inte mellan två länder.

Vad lär vi oss av detta?

För det första; Det är omöjligt att skapa geografiska gränser här som fungerar i praktiken. De gränser som skapades efter krigen här nere är kompromisser. Vi ser konsekvenserna av detta nu när många av de autonoma enklaverna utropar sig till suveräna stater, senast i raden är Kosovo. Det kommer alltid att finnas spänningar mellan folken om de inte kan lära sig att acceptera varandra! Men detta är känsliga frågor och inte alltid lätta att prata om.

För det andra; Krig löser inga problem, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Adjöken!

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post42

Defroster

Arga Farbror Cramler surnar ur!Posted by Cramler Thursday, June 04 2009 10:31:20
Guten Abend!

En fråga jag ofta ställer mig är varför det är så många bilförare som inte kan använda ventilationsanläggningen? Är detta inte något som man borde känna till? I går upplevde jag ett riktigt praktexempel på kass fläkthantering. Jag hade just avslutat ett möte med min gode kollega Mr Sarervich (så stavas det egentligen inte, men uttalet blir bäst på detta sätt) och småsprang över gatan för att hitta en taxi. Luftfuktigheten var ungefär 90 procent och det småregnade, molnhöjden var i princip lika med noll och till detta ska vi lägga en oerhörd mäng av bilavgaser skapade av lågkvalitetsbensin från Jugopetrol. Där har ni förutsättningarna...

Jag öppnar dörren på en ledig bil och hoppar in. I förarsätet sitter en gigantisk serb med gråsprängd kalufs och kjedjeröker med alla rutor stängda! Jag kippar efter andan och meddelar min destination på knackig serbiska. Han blänger på mig och knappar makligt in adressen på GPS:n. Jodå, det finns GPS här. Jag lägger märke till att förarsätet har en intressant klädsel .Över ryggstödet har någon trätt en gulnad brynja, mycket smakfullt...

Jag försöker se ut genom rutorna men det är fullständigt igenimmat! Fläktvredet står naturligtvis på "off". Demonstrativt vevar jag ned rutan för att få lite friskluft, som svar på tal tände chaffisen en cigg till. Efter c:a 100 meters färd inser mannen bakom ratten att det är en fördel att se vad som är framför bilen. Till min stora förvåning skruvar han på fläkten på läge två av maximala fyra. För att ventilera ut denna kupé borde maxläget vara 1000. Min illusion om bättre sikt raseras dock totalt när han bestämt vrider vredet för luftens rkting till läget som blåser luft på fötterna...

Det är tur att GPS:en pratar och talar om när det är dags att svänga, någon nämnvärd visuell orientering inte möjlig. Jag säger högt för mig själv på svenska: "- Varför är det ingen jävel som kan använda en defroster??!!" och som genom ett mirakel vider han reglaget till defrosterläget. Men vad hjälper detta när temperaturvredet är på maximal kyla! Efter ett tag så lyckas fysikens lagar mot alla odds skapa ett litet hål av klar sikt på framrutan. Vad händer då? Fläktjäveln åker med ett handfast grepp tillbaka till "off"...

Det här beteendet är inget som utmärker just den här chaffisen utan snarare ett gängse förfarande här nere. Varför vet jag inte. Kanske tror de att bilen drar mycket mer besnsin om man använder fläkten? Eller så hänger det ihop med den allmäna "Death Wish" som präglar trafikanternas uppförande i sydöstra europa.

Arga Farbror Cramler bidrar med följande uppmaning för att komma närmare Nollvisionen:

Full fläkt! Full defroster! Full värme!

På återhörande!

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post41
« PreviousNext »