Arga Farbror Cramler

Arga Farbror Cramler

Om Bloggen

Åsikterna i den här bloggen är högst personliga och jag representerar varken någon politisk inriktning eller religiös uppfattning. Om du inte tycker som jag så är du välkommen att kommentera så att vi kan skapa en konstruktiv debatt!

Agata Askeborn

SerbienPosted by Cramler Thursday, December 09 2010 13:37:48
Go´Midda!

Kommer ni ihåg filmen Drömkåken med Björn Skifs? I den spelar Lena Nyman en kvinna som "skurkarna" tror är den förskräckliga häxan Agata Askeborn. En kvinna klädd helt i svart med kolsvart hår och ögon svarta som stenkol. Jag har träffat henne idag! Hon är chef för "Tax Police" här i Serbien...

När vi stegade in på hennes kontor bakom de madrasserade dörrarna i fuskläder mötte hon upp klädd helt i svart, med kolsvart hår och svarta ögon. Sedan upptäckte jag rummet, alla möbler var i svart. Ett stort svart skrivbord med svart skiva i fuskmarmor. En plufsig soffgrupp i svart skin. Svarta bokhyllor med glasdörrar. Men det som hon förmodligen tyckte visade mest makt i hennes värld var förmodligen antalet telefoner. Fyra svarta apparater stoltserade mitt på hennes skrivbord och bredvid dessa två visitkortsställ med avdelningens vapensköld...

Detta var en ytterst surrealistisk upplevelse och jag kände mig som om jag satt mitt i en sån där folierad svart stereobänk som var poppis i början på 80-talet. Jag kan tänka mig hur ene eventuell "skattesmitare" känner sig på ett möte i hennes rum. Eller hur en medarbetare känner sig som är inkallad på "medarbetarsamtal". Det enda som hade någon färg i rummet var hennes knallrosa naglar...


  • Comments(0)//www.joltcola.se/#post53

A Magic Night With Sir Elton John

SerbienPosted by Cramler Saturday, June 05 2010 00:06:12
God Kväll på Er!

Nu är det dags för en konsertrecension! Jag väljer att publicera den under kategorin "Serbien" eftersom evenemanget bevistades här i Belgrad på Beogradska Arena, en av Europas största inomhusarenor som färdigställdes till finalen i Eurovision Song Contest. Som ni redan förstått av rubriken så var det Elton John som stod på scenen. En klassisk uppsättning med med Sir Elton vid en flygel och ordinär kompgrupp bakom. Men kompgruppens medlemmar var knappast ordinära, åtminstone inte två av dessa. Bakom trummorna och gitarren fanns nämligen två av originalmedlemmarna i Elton John Band från tidigt 70-tal: Nigel Olsson på trummor och Davey Johnstone på gitarrer.

De första minnena jag har av Elton John är det nu mer historiska dubbelalbumet Goodbye Yellow Brick Road som min äldsta bror hade på vinyl och som jag lyssnade till redan som liten. Jag förundras fortfarande över den otroliga variation av musik som finns på det albumet, allt från Progresiv Rock till Country. Därför blev jag naturligtvis helt euforisk när konserten inleddes med de första två spåren från det albumet: Funeral For A Friend och Love Lies Bleeding. Sedan rasade det bara på i drygt två timmar med låtar från hela hans otroliga karriär.

Det är alltid lika fantastiskt att se en konsert där musiken få stå i centrum, där det inte behövs några snygga "moves" och lättklädda dansare för att avleda publiken från den mediokra musiken och ofta dåliga musikalitet som finns bland dagens superstars. Här var det fullt ställ hela tiden, oavsett om det var rock eller ballad! Eltons röst håller god kvalitet fortfarande även om falsetten inte finns kvar, men det spelar ingen roll eftersom han hittar nya vägar att sjunga på och nya arrangemang av musiken.

Ur teknisk synvinkeln var konserten också föredömlig. En ren snygg scen med smakfullt ljus och ett kanonljud. För er som liksom mig är tekniknördar kan jag berätta att det var ett gammalt hederlig analogt Yamaha PM4000 som stod som FOH och fyra line array cluster från Clair Brothers plus ett gäng basar på golvet. Systemet och teknikerna levererade ett rent och snyggt sound och som grädde på moset spelades allt in live på två spår så att jag efter konserten kunde köpa ett USB-minne med hela konserten i mp3-format med 320 kb/s i upplösning. För att kunna leverera inspelningen direkt efter saknades de sista 7 låtarna, men dessa kunde jag idag ladda ned från nätet med en kod som följde med i paketet; tack för teknikens utveckling!!! Därför kan jag nu samtidigt som jag skriver detta höra på konserten och tänka tillbaka på den fantastiska upplevelsen på rad 8 på parkett mitt framför scenen!

Detta är en av de bästa konserter jag upplevt!

På Återhörande!

- AFC

  • Comments(4)//www.joltcola.se/#post50

Taxi

SerbienPosted by Cramler Tuesday, February 02 2010 17:40:23
Go'middag!

Att åka taxi i Belgrad är en upplevelse, dels på grund av det ständiga kaoset i trafiken och dels på grund av chaufförerna. På väg hem från jobbet idag - vanligtvis åker jag spårvagn - hoppade jag och Artur in i en blå Fiat kombi där det knappt gick att se in genom rutorna. Detta berodde inte bara på smuts utan på att kupén var välfylld med cigarettrök. Chauffören - som redan bolmade på en cigg - undrade om det var okej att han rökte, Artur och jag tittade på varandra och svarade Da, sedan vevade vi ner fönstren. En eller ett par cigg skulle varken göra till eller från i den redan inrökta kupén...

Chauffören som pratade med oss på en blandning av Serbiska-Engelska-Ryska pekade på en liten bild som händge i ett snöre i backspegeln. Bilden föreställde en man i paraduniform. "- Tito, my Hero!" utbrast chaffisen och rivstartade. Sedan följde en utläggning om att det var mycket bättre i det forna Jugoslavien och att det här med alla nya nationer bara var skräp. Snart var det dags att tända en ny cigg och leverera ännu en sanning; "- Smoking good for heart, I only two infarkts!" Jävlar! Tänkte jag för mig själv, den här snubben kan ju dö när som helst, och då tar han oss med...

För övrigt lät han oss veta hur usla kvinnor är som bilförare och att han mött flera på fel sida om räcket på motorvägen. I en av de mest trafikerade korsningarna slog han ut med och utbrast; "- Big shit!" varvid han körde rätt ut i korsningen. Vi började närma oss slutet på färden och samtidigt som han klagade på att bensinen blivit så dyr meddelade han att det var bra om jag hade jämna pengar eftersom han inte hade någon växel. Trots allt så kom vi helskinnade hem och jag fick till och med ett kvitto!

- AFC

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post48

Arbetstillstånd

SerbienPosted by Cramler Thursday, July 30 2009 12:03:24
Dober dan!

Så har jag då till slut fått mitt tillfälliga arbetstillstånd! Nu kan jag arbeta här lagligt och inte bli utslängd. Men det var inte helt lätt att komma i besittning av den lilla stämpeln och signaturen i passet...

Det hela började för ungefär en månad sedan. Viss förhandsinformation hade insamlats av min kollega som påbörjat sin process. Kopior på sjukförsäkringar, anställningskontrakt, intyg från EU, intyg från Serbiska Skatteverket (att jag verkligen jobbade här, EU kan man ju inte lita på enligt Polisen som utfärdar tillståndet) registreringskort från Polisen samt, hör och häpna, en kopia på min CV. Beväpnad med allt detta begav jag mig till polisstationen...

Det första man ska göra är att betala för tillståndet, gör man inte det händer inte ett skit! 11 000 färska serbiska dinarer bytte ägare och jag fick ett kvitto med 6 stämplar, jag trodde det skulle gå hål i skrivbordsskivan. Efter detta ska man fylla i en blankett, men den tillhandahåller inte polisen med fick vi veta. Den kan köpas i bokandeln eller så kan man gå till en "samarbetspartner" till polisen lite längre ner på gatan och få både blankett och ifyllnadshjälp till det facila priset av 450 dinarer...

Sagt och gjort, vi styrde våra steg mod skrivbyrån och bakom skribvordet satt en parant kvinna som säkert trodde att hon hade världens viktigaste jobb och att hon var en otroligt viktig person. Endera så var hon stelopererad i ryggen eller så hade någon stoppat upp ett kvastskaft i röven på henne. Kapprak i ryggen knappade hon in mina uppgifter i datorn, tangentbordet rasslade som sjutton av hennes alldeles för långa naglar. Det rasslade till i den gamla radskrivaren och vips så var det klart. Åter till polisstationen...

Nu hamnade vi utanför en stängd dörr fullklistrad med lappar som informerade om olika öppettider för olika typer av ärenden. Vi gläntade på dörren men blev genast informerad att vi inte kunde komma in för än någon kommit ut! En lektion i serbiskt kösystem... Till slut kom någon ut och vi kunde gå in. Rummet var delat på mitten av en lång disk och en dam ropade att det gick bra att komma fram om vi pratade serbiska. Jättebra tänkte jag, att man bara kan prata serbiska på avdelningen för tillfälliga arbetstillstånd för utländska personer. Turligt nog var jag utrustad med tolk. Damen ögnade snabbt igenom mina papper och pekade sedan på min CV och sa att den måste översättas till serbiska, de hade minsan inte så bra betalt att de kunde läsa den på engelska upplyste hon oss bestämt om. Vi fick dock en lapp med stämpel och upplysning om att tillståndet skulle vara klart exakt kl 10:00 den 30 Juli, med förutsättning att en översatt CV levererades inom tre dagar.

Åter på kontoret fixades en översättning av min CV och nästa dag budades den över till polisstationen. Nu var det bara att vänta... Strax före tio idag stod vi åter utanför dörren där man inte får gå in innan någon annan kommer ut. Fem i tio kom någon ut och vi gick in. Jag lämnade fram min lapp och damen bläddrade i en gigantisk hög med papper. Till slut hittade hon mna handlingar och sa att om hon bara fick mitt pass så skulle allt vara klart om 10 minuter. Fantastiskt.

Nu har jag mitt tillstånd till 8 juli 2010. Då behöver det förnyas. Man kan få det utfärdat på 2 år också men det sker endast i undantagsfall. Jag frågade naturligtvis vilka dessa undantagg är eftersom vi har ett projekt på två år och borde passa bra in. Svaret var naturligtvis enkelt; Det beviljas inga undantag, då behöver ni ju inte betala en gång till...

Priatno!

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post44

Värmen söker!

SerbienPosted by Cramler Wednesday, July 22 2009 15:36:39
Go Middag!

Nu börjar det att bli lite väl varmt här i Belgrad. Kvicksilvret ligger runt 40-strecket och jag bäljar i mig ungefär 6 liter vatten om dagen. På kontoret går det väl an men det värsta är bussresorna till och från jobbet. Bussarna är oftast packade till bristningsgränsen och uttrycket och packade sillar stämmer mycket bra. Doften på bussen är helt obeskrivlig, en blandning av hårspray, svett, vitlök och rakvatten. Inte utan att man längtar till en sval havsvik vid Hälsingekusten...

Den här veckan och nästa är jag ensam på kontoret, alla kollegorna har semester. Serbien är också på väg in i semesterperioden. Kantinen på jobbet har slagit igen liksom restaurangen nästgårds. Som tur var är den lilla affären öppen, därför består lunchen nu oftast av en flaska yogurt. Det är i och för sig inte det sämsta, jag kommer alltid att tänka på de mustachprydda gubbarna i den gamla Kefir-reklamen när jag äter yogurt. På väg till busshållsplatsen passerar jag en liten affär och utanför den på tomma ölbackar sitter det alltid ett gäng "Kefirgubbar" och dricker öl. Det skulle vara mycket intressant att ta del av deras samtal men så långt räcker inte min serbiska ännu...

Jag befinner mig i den del av europa som varit mest drabbat av konflikter under historien. Ett tydligt tecken är alla gamla fort som finns över allt. Byggda av olika stormakter som kontrollerat regionen vid olika tidpunkter. Det är Rommare, Ottomaner och Hapsburgare. Utan att vara här nere är det svårt att sätta sig in i varför regionen är så hårt drabbad. Det första jag lärt mig är att Serber inte har något att göra med med en person som bor i Serbien. I vår del av världen tänker vi itne så mycket på detta, Norrmän bor i Norge och Finnar i Finland. Här nere handlar det om etnicitet, ungefär som med Samerna som bor i alla nordiska länder. De kallar sig för Samer oavsett om de lever i Sverige eller Norge.

Jag kom i kontakt med detta första gången jag passerade gränsen över till BiH (Bosninen och Herzegovina). En kilometer efter gränsen passerar jag en stor skylt med texten "Welcome to Republika Srpska" (ja, det stavas så). Min första tanke var; Den där skylten borde de väl ha plockat bort för länge sedan. Kunskapstötrstare som jag är var jag tvungen att söka fakta! Det jag lärde mig är att BiH är uppdelat i två självstyrande enklaver, jag befann mig alltså i den enklav där det nästan uteslutande bor Serber. Nya skyltar dyker upp efter vägen med välkända namn "Srebrenica", "Tuzla" m.m. Namn som får mig att tänka på nyhetsinslagen i TV om kriget här nere och massakerna. Det är inte många spår man ser förutom kulhål i vägskyltar här och där. Kriget här var alltså ett krig mellan Serber och Bosnier, ett krig mellan två folk och inte mellan två länder.

Vad lär vi oss av detta?

För det första; Det är omöjligt att skapa geografiska gränser här som fungerar i praktiken. De gränser som skapades efter krigen här nere är kompromisser. Vi ser konsekvenserna av detta nu när många av de autonoma enklaverna utropar sig till suveräna stater, senast i raden är Kosovo. Det kommer alltid att finnas spänningar mellan folken om de inte kan lära sig att acceptera varandra! Men detta är känsliga frågor och inte alltid lätta att prata om.

För det andra; Krig löser inga problem, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Adjöken!

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post42

Andra rapporten

SerbienPosted by Cramler Thursday, May 07 2009 10:15:42
Priatno!

Äntligen har det blivit en lugn stund så att jag kan få lite tid över för mitt skrivande. Somliga av er tror kanske att jag legat på latsidan och bara gottat mig i kulinariska höjdpunkter från det serbiska köket och släckt törsten med en god lokal pivo, men så är inte fallet! Trots att dagarna på kontoret ofta blir väldigt långa - en av anledningarna är att jag inte har internet i lägenheten än - så har jag hunnit med en hel del skojjiga grejjor sen sist. Som ni förstår så har hotell Excelsior blivit utbytt mot en egen lägenhet som jag delar med min polske kollega Artur Gostomski. Vi har tre rum och kök mitt i centrum och än så länge flyter allt på bra...

Efter mitt senaste inlägg så har jag bland annat hunnit med att fira ortodox påsk i Bulgarien med familjen och en blixtvisit i Sverige. Nu är jag ju inte så väldigt ortodox av mig men ett besök i kyrkan på lördagsnatten blev det i alla fall. Det var fullt med folk - här står man i kyrkan, det finns inga "körkbänkar" som hemma - som tände massor med små ljus för både levande och döda. De som är för de levande sätter man i en ljusstake och de för de döda placeras i en låda med sand på golvet, sacka om metafor för himmel och helvetet...

Jag hade väntat mig en kör, men i stället var det en halvrasslig ljudanläggning som stod för musiken. Sedan uppenbarade sig "Lilla Skägget", tog plats i en pulpet och läste några verser på fornbulgariska som ingen förstod ett smack av. Koret i en ortodox kyra består av en vägg med ikoner och två dörrar, en till vänster och en till höger. När "Lilla Skägget" försvan in i den vänstra, kom " Mellersta Skägget" ut genom den högra. Det hela liknade rätt mycket scenografin från en uppsättning av Nils Poppe...

Efter en stund började människor tränga sig fram mot mitten av väggen i koret, samtliga med otända ljus. Som genom ett trollslag öppnades en dörr i mitten av väggen och ut kommer "Stora Skägget" men en juvelprydd burk på huvudet och de mindre "skäggen" i släptåg. I handen höll han en fackla och ropade med hög röst: "Hristos Voskrese!" vilket betyder "Jesus har uppstått!". Alla vill naturligtvis tända sitt ljus på hans fackla eftersom elden sades komma från den heliga elden i Jerusalem. Vad Arga Farbror Cramler tror om den saken ska vi inte gå in på nu....

Med fackla och juvelprydd burk tågade sen hela sällskapet med bestämda steg ut genom kyrkporten för att fullborda tre varv runt kyrkan. Jag och frugan tog det lugnt och sällade oss längst bak i kön. Uttåget ur kyrkan gick långsamt på grund av de många besökarna och en liten kyrkport. När vi kom fram till porten hade skäggen redan fullbordat tre varav och just som vi skulle gå ut stormade de tillbaka in, nu med en kör längst fram sjungande för full hals. Det vara bara att kasta sig åt sidan för att inte bli nedtrampad...

Nu fick det vara nog med "stölleprov" och vi styrde stegen mot ett kaffé med uteplats nära huvudgatan. Där beställdes kaffe och en "pliska" för att hålla värmen uppe i den så smått kyliga påsknatten. Klockan hade nu passerat midnatt och det var "Velik Den", den Stora Dagen". På vägen hem passerade vi kyrkan och däe var föreställningen i full gång fortfarande. Vi bestämde oss för att kika in en gång till för att de vad som pågick. Nu var det betydligt lugnare med folk och "Stora Skägget" delade ut brödbitar till pöbeln i utbyt mot att man pussade honom på handen. En form av budgetnattvard utan vin! Jag och frugan pussade också till oss några brödbitar och sedan var vårt påskfirande avslutat för den här gången.


Foto av "Tre var vrunt kyrkan" med lång exponeringstid.

Tack för den här gången och på återseende!

- AFC

  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post40

Första rapporten

SerbienPosted by Cramler Monday, April 13 2009 18:24:42
Dobro Dosli!

Nu är det dags för en ny kategori här på bloggen. Jag har valt att kalla den helt kort för "Serbien". För er som inte vet det så kommer jag att tillbringa mycket tid här i Belgrad under de närmaste två åren. Anledningen är att jag arbetar i ett projekt finansierat av EU för att bl.a. bygga ett Contact Centre för skatteverket i Serbien. Naturligt vis kan det komma några inlägg i de övriga kategorierna, det finns naturligtvis tillfällen då man behöver surna ur här också!

Jag har nu varit här i en vecka och intrycken är många. Det är verkligen svårt att tänka sig att denna vackra stad varit under bombning från NATO. Inte många spår finns kvar av detta, förutom miltärhögkvarteret som står kvar som ett monument med gapande hål i väggarna efter beskjutningarna. Belgradborna verkar vara trötta på våldet och allt tjafs som pågått under lång tid. Nu fokuserar man på att vara vänliga och bjuda oss besökare på det bästa.

Mitt första möte med en Serb inträffade redan vid incheckningsdisken på Arlanda. En äldre herre i kostym och gråsprängd kalufs småpratade med mig på bruten engelska om ditt och datt. Vid gaten kom han fram till mig igen och lämnade över sitt "biznizkard". Kortet hade en rätt imponerande titel och fritt översatt konstaterade jag att han var fackpamp och deltagit i något internationellt möte i Stockholm. Naturligtvis uttalade han de magiska orden vid överlämnandet av kortet; "- If you need anything in Belgrade, call me!" Det visade sig senare att det blev jag som fick hjälpa Ranko först. Vid ankomsten till Belgrad hade Rankos chaufför - och till lika fru - inte infunnit sig. Ranko frågade då om jag hade någon som väntade på mig och naturligtvis kände han min chaufför och pratade åt sig en "free ride" in till centrum. Så går det till här...

Redan på den första dagen visade sig solen från en klar himmell och temperarturen klättrade upp till behagliga 26 grader på eftermiddagen! Serberna är vänliga och hjälpsamma människor - i alla fall om man låter bli att nämna USA. Min kollega har vid ett flertal tillfällen beställt "Kaffe Americano" - ett normal sett gångbart begrepp för vanligt kaffe och inte espresso som är det normala i den här delen av världen - och har varje gång fått rävpiss i koppen...

För övrigt så har veckan varit fylld av möten med diverse kostymer, men också med tre Svenska hårdrocksband som spelade här i lördags. Hotellet som jag bor på initialt kommer att få ett helt eget inlägg... Scandic i Karlskoga - se tidigare inlägg - framstår som rena lyxen jämfört med "Excelsior". Internet är en bristvara både på hotellet och kontoret. För att få kontakt med yttervärlden och för att kunna jobba har vi fått sprungit rund med våra laptops och letat öppna trådlösa nätverk. Nu har jag i alla fall hittat ett mysigt fik med egen HotSpot så eftermiddagarna tillbrings här, en blandning av kontor och fritid...

Ciao!

Arga Farbro Cramlerovic

  • Comments(4)//www.joltcola.se/#post39