Arga Farbror Cramler

Arga Farbror Cramler

Om Bloggen

Åsikterna i den här bloggen är högst personliga och jag representerar varken någon politisk inriktning eller religiös uppfattning. Om du inte tycker som jag så är du välkommen att kommentera så att vi kan skapa en konstruktiv debatt!

Solsken i mörker

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Wednesday, December 21 2011 11:25:05

Sent ska syndaren vakna, men när björnarna går i ide vaknar Arga Farbror Cramler till liv! Dock är det inte ursinnet som vaknat utan en varm och skön känsla i hjärta och sinne. Mitt i katastrofen uppenbarar sig en historia som gjuter tallolja på vågorna...

Fastighetsmäklaren Svensk Fastighetsförmedling har låtit TeWes konditori baka ett pepparkakshus föreställande Orcarsborg. Skapelesen har man sedan försålt genom budgivning och intäkterna förmedlar man till BRIS - Barnens Rätt I Samhället. En organisation som verkligen behövs i stundande juletider som för många inte alls innebär den frid och ro som man kan önska. Bara detta initiativ är behjärtansvärt, men historien har en fortsättning...

Två unga pojkar bestämmer sig för att köpa pepparkaksborgen när de fått reda på vad BRIS arbetar med, och som grädde på moset så bestämmer de sig för att skänka hela klabbet till Kommunen så att alla kan få möjlighet att beskåda mästerverket! I mitt nya ämbete som Kultur- & Fritidschef fick jag äran att ta emot gåvan och att vandra med pepparkakshuset genom Söderhamns centrum för att till slut placera det på en piedestal framför disken på biblioteket. Om den yngre generationen har denna empati finns det verkligen hopp för framtiden!Jag kände mig så glad och upprymd när jag lämnade biblioteket att jag totalt glömde bort att jag tagit bilen och parkerat den vid Strykjärnsparken, nu blir det en promenad tillbaka för att hämta upp den...

Med Hopp Om Framtiden!

- AFC

  • Comments(5)//www.joltcola.se/#post55

Belgrade Jazzfest

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Sunday, November 01 2009 19:17:57
God afton Grevar & Baroner, och för den delen vanligt folk också!

Det är nästa så att jag skäms över hur glest det är mellan inläggen här på bloggen nu för tiden. Men, det har sina randiga och rutiga skäl. Jobbet kräver sin tribut av skrivande och då är det svårt att få motivationen att räcka till, förutom några korta kommentarer på Facebook. Men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och tänkte dela med mig av en trevlig stund som jag hade på Belgrade Jazzfest.

Jazz är inget nytt påfund i Serbien som i de flesta andra östeuropeiska länder. Det forna Jugoslavien tillhörde aldrig Warzavapakten ”på riktigt” och Tito öppnade gränserna för medborgarna. Belgrade Jazzfest firar 25-årsjubileum i år och kanske just av den anledningen var programmet fyllt av namnkunniga artister. Jag hade stora planer inför festivalen men arbetsdagarna som föregick denna helg - som i Hälsingland kallas dubbelhelgen - har varit allt för långa, därför kändes det också rätt att planera in en hel del lägenhetstid denna helg. Valet av konsert föll därför på Dizzy Gillespie All Stars.

Gruppen består av ett antal musikanter som på något sätt har anknytning till legenden Dizzy. Gruppens ”Grand ol’ Man” är saxofonisten James Moody som på sitt oefterhärmliga sätt småpratar mellan låtarna. Han utstrålar en sådan glädje att bara mellansnacket gör en lycklig. Hans saxofon och flöjtspel behöver inga extra kommentarer! Moody bjöd också på ett vokalt inslag i ”Benny’s from Heaven”, den gamla standarden ”Pennies from Heaven” fast med en komisk text om otrohet. Moody har lirat tillsammans med Dizzy från 1947 – 1992.

Bakom basen stod John Lee, Dizzys basist under nästan 10 år. Som väntat utgjorde han en stabil grund tillsammans med trummisen som var av yngre modell och med ett namn som jag inte kommer ihåg. Till vänster på scenen stod en gigantisk flygel och lika gigantisk pianist vaggade in och tog plats på en lika enorm pianopall. Mannen i en kavaj av en storlek som minst motsvarar segelytan på två optimistjollar var Cyrus Chestnut, en av senare tids stora jazzpianister som redan som väldigt ung turnerade med Dizzy. Mr Chestnut’s solonummer - My funny Vallentine - tillsammans med kompet utgjorde en av konsertens höjdpunkter tillsammans med öppningsnumret ”Groovin’ High”. Medverkade gjorde för övrigt en trumpetare som heller inte behövde skämmas för sig samt en vokalissa som framförde två nummer.

Aftonen avslutades på ett värdigt med Italiensk mat och en god Chianti.

Dober Vecer!
 

  • Comments(0)//www.joltcola.se/#post45

Hårdrock

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Tuesday, January 22 2008 00:24:56
Bang your head!

En av anledningarna till att man har en blogg är att man vill uttrycka sin tankar, känslor och åsikter, en ventil för själen och hjärnan helt enkelt. Min största ventil är utan tvekan musiken! Ju äldre jag blir ju mer går jag tillbaka till mina musikaliska rötter. Det som präglar en person mest sker förmodligen under tonåren och puberteten. När jag var i den åldern så lyssnade jag väldigt mycket på hårdrock. Efter det så har jag lyssnat på och spelat massor av musik, men det som sitter mest djupt rotat är nog gammal hederlig hårdrock. Det finns inte mycket som ger mig en sådan kick. Det är därför som jag då och då tar på mig peruker, nitar och skinnbrallor och äntrar scenen. Arga Farbror Cramler sjunger nämligen hårdrock av hela hjärtats lust!

Om ni är nyfiken så kan ni surfa in på följande sidor och njuta:

Overturner på mycpace.com
Overturner.com
Rösta på Overturner till Sweden Rock Festival

Blog Image

  • Comments(0)//www.joltcola.se/#post26

Två lätt och låt det gå fort!

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Tuesday, November 06 2007 21:21:51
God afton i stugorna!

Rubriken är en replik från TV-serien "Hedebyborna" där en herre på Hedebys hotell beställer in "lättgrogg" till sig själv och sitt sällskap. Till skillnad mot gårdagen så befinner jag mig nu på ett anrikt hotell. Jag hade mina farhågor om Åmål men dessa har icke besannats. Till yttermera visso är orten en lite håla på västra sidan Vänern, men ett fint stadshotell kan de i alla fall stoltsera med.

Just på ett etablisement av denna sort får man lust att beställa in "två lätt" och känna sig som en grosshandlare från sekelskiftet. Hotellet har ett magnifikt trapphus och en matsal av den gamla klassiska stilen. Här serveras det naturligtvis kvällsbuffé! Ett par varma rätter - pytt eller fisk med kokt potatis - samt några goda ostar och kalla sallader. Allt till det facila priset av trettiofem riksdaler om man är gäst på hotellet, pöbeln får betala nittioåtta. Denna buffé avnjöt jag tillsammans med en flaska Eriksbergs pilsner.

Naturligtvis har hotellet renoverats och moderniserats smakfullt, helkaklade badrum med sober inredning och golvvärme, gratis internetuppkoppling på rummet m.m. På det hela taget ett bra hotell som jag varmt kan rekommendera om ni har vägarna förbi Åmål. Staden har också en Bluesfestival som ska vara mycket bra, tyvärr äger den inte rum nu i höstmörkret...

Nu är det dags att inta ryggläge, i morgon väntar en lite tripp till Arvika på eftermiddagen och på kvällen bär det av hemåt, en liten nätt biltur på knappt femtio mil...

På återseende!

  • Comments(0)//www.joltcola.se/#post15

Kommunal Musikskola

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Tuesday, February 13 2007 13:26:52
God middag!

Nu är det dags att vara glad igen, men dagens blogginlägg är också en känga till alla kommuner som drar ned på den kommunala musikundervisningen...

I lördags hade vi ett 45-årsjubileum med Musikskolan i den kommun jag bor i, kvällen till ära hade det gamla storbandet från 1981 återsamlats. Det var länge sedan jag hade så roligt och träffade så många trevliga människor på samma gång. Vi lyckades med konststycket att både äta, dricka, dansa och musicera utan några som helst problem, inte heller var någon otrevlig eller ville slåss. Det var helt enkelt genomtrevligt, även fast berusningsgraden låg från IOGT till Revyfull...

Vad säger oss nu detta? Jo, jag tolkar det i alla fall så att när man fostras med musik så händer det många saker med oss, inte bara att man utvecklas musikaliskt utan även som människa i helhet. Man lär sig visa respekt och att ta hänsyn. Man blir uppskattad både som individ och som lagspelare. Musiken gör också att vi fungera betydligt bättre även när det gäller inlärning av andra ämnen i skolan och i övrigt...

Det finns en mängexempel på detta ur verkliga livet, senast i raden är ett projekt i USA under namnet KIPP (Knowledge Is Power Program) där en viktig del i undervisningen är musik. Programmet har uppnåt fantastiska resultat, läs mer på http://www.kipp.org

Låt oss därför få fortsätta vara glada över de kommunala musikskolorna, få fortsätta vara stolta över våra barn och deras resultat. En sak som man får på köpet är att musiken, den kan man fortsätta med hela livet ut...
  • Comments(1)//www.joltcola.se/#post7

Kaffekask

Arga Farbro Cramler blir glad!Posted by Cramler Monday, January 22 2007 21:12:44
Go´kväll i stugan!

I kväll var jag med om något riktigt gemytligt. I dag har vintern kommit på allvar till min del av världen. Det har fallit lite snö och temperaturen börjar krypa nedåt minus femton grader. Det knarrar under skorna och luften är snustorr. På kvällskvisten tog jag familjen med mig och åkte ut till en vän oc hans familj som bor utanför staden i mina barndomstrakter. Resan är inte lång men för mig känns det ändå som att komma bort från vardagen när jag ser de mörka skogarna och gårdarna med sina ljus som kurar under den kolsvarta himlen.

Som vanligt har min vän lite skumt i köket. Det är ett stort s.k. lantkök med en lampa i trä över köksbordet, två levande ljus brinner också. Jag är lite avundsjuk på en detalj i köket, en gammaldags vedspis som yttertemperaturen till ära matats med åtskilliga vedpinnar. Vi kommer oanmälda, just precis som man gör ute på landet. Det behövs inte ringas och stå i bara för att man ska titta in en sväng. Just den mentaliteten gör mig så glad. Bara att stanna till och prata lite skit. I dag så går det ju nästan inte. Alla är så upptagna med sitt och ska man träffas så ska det bokas in i kalendrar och förberedas och städas och...

Min vän frågar om jag vill ha en kask (kaffe med brännvin i) och jag tackar naturligtvis ja. Vad kan passa bättre än en kask en så här fin vinterkväll, i ett dunkelt kök på landet som värmts med en vedspis. All stress rinner av en och vi småpratar lite jakt och annat. Livet borde vara mer så här tänker jag. Inte så jävla inrutat, stelt och uppbokat. Att umgås på det typiskt lantliga sättet, där man träffas i stället för att maila, sms:a eller ringa är helt rätt. Inte för att de förtar de andra sätten att kommunicera, men jag tror helt enkelt att dagens människor träffas för lite i personliga möten.

Så kära vänner, ta å knalla över till grannen helt oanmäld så ska ni se att det blir en trevlig stund. Befinner ni er på rätt breddgrad så kanske ni får en kask också...

- Arga Farbror Cramler
  • Comments(0)//www.joltcola.se/#post5