Arga Farbror Cramler surnar ur!Skapad av Cramler onsdag, augusti 04 2010 22:34:32God Afton Grevar, Baroner och Medborgare!
Här sitter Arga Farbror Cramler i det gemytliga Belgien - med ett glas rött nära till hands - och surnar ur ordentligt på hur kapitalismens baksida kan riva ner ett barns förväntningar på nolltid!
Under de senaste veckorna har jag och min familj färdats med bil genom vårt vackra Europa. Det är inte det lättaste att genomföra en sådan resa med två sexåringar i baksätet, och inte sällan är de helt ointresserade av vad vi vuxna vill titta på. Vid dessa tillfällen har det varit bra att dra fram trumfkortet; " - Men snart barn, kommer vi fram till Disneyland och då ska vi bara göra saker som ni tycker är roliga!"
Tänk vad fel det kan bli. När vi passerat säkerhetskontrollen - jo, det är sådana där nu för tiden, med camoklädda killar med automatvapen - och kom fram till den stora entrébyggnaden sade min dotter: " - Jag kan inte tro att jag är här på riktigt Pappa!" Visst hade hon helt rätt, man kan inte återskapa en fantasivärld i verkligheten. Mina barn hade hoppats att få träffa sin idoler Musse, Mimmi, Buzz, Woody och alla de andra. Men de fanns inte att finna någonstans, förutom på 5 miljoner produkter till saftiga överpriser...
Mina barn hade naturligtvis inte förväntat sig att träffa dem på riktigt, men i alla fall människor utklädda i proffsiga kostymer! Vid två tillfällen fick vi syn på en Disneyfigur som skrev autografer och ställde upp på fotograferingar, naturligtvis bakom avspärrningar och med vakter. Trots att det inte var särskilt många barn som väntade på att få krama och hälsa så Mimmi så drog vakterna iväg med henne "back stage" mitt framför ögonen på barnen...
För övrigt så var det alldeles för mycket folk i parken, vem vill vänta 80 minuter på en karusell som tar 1 minut och 30 sekunder att åka? Vem vill betala 100 spänn för en halv grillad kyckling? Vem vill stå i skolmatsalskö till frukosten på hotellet som trots sina tre stjärnor serverar ost och skinka i kuber till frukodt av så dålig kvalitet att man inte kan skära upp den i skivor, om man hostade upp 40 spänn cash så kunde man få ett stekt ägg i stället...
All "Gläde och Magi" som det talas om på webbplatser och infomaterial från Disneyland är bara skitsnack! I ett Disneyland ska man springa in i Långbens mjuka mage i varje gathörn, inte i nån jävla glassvagn som tar 35 spänn för två kulor bara föra att idioten som säljer den har en kul mössa med emblem på!
Min rekommendation blir följaktligen att spendera era surt förvärvade semesterpengar på något helt annat! Hyr en Mussekostym och gå på "Grönan" i stället, det blir fan så mycket roligare för alla inblandade!
Vila i frid!
- AFC
SerbienSkapad av Cramler lördag, juni 05 2010 00:06:12God Kväll på Er!
Nu är det dags för en konsertrecension! Jag väljer att publicera den under kategorin "Serbien" eftersom evenemanget bevistades här i Belgrad på Beogradska Arena, en av Europas största inomhusarenor som färdigställdes till finalen i Eurovision Song Contest. Som ni redan förstått av rubriken så var det Elton John som stod på scenen. En klassisk uppsättning med med Sir Elton vid en flygel och ordinär kompgrupp bakom. Men kompgruppens medlemmar var knappast ordinära, åtminstone inte två av dessa. Bakom trummorna och gitarren fanns nämligen två av originalmedlemmarna i Elton John Band från tidigt 70-tal: Nigel Olsson på trummor och Davey Johnstone på gitarrer.
De första minnena jag har av Elton John är det nu mer historiska dubbelalbumet Goodbye Yellow Brick Road som min äldsta bror hade på vinyl och som jag lyssnade till redan som liten. Jag förundras fortfarande över den otroliga variation av musik som finns på det albumet, allt från Progresiv Rock till Country. Därför blev jag naturligtvis helt euforisk när konserten inleddes med de första två spåren från det albumet: Funeral For A Friend och Love Lies Bleeding. Sedan rasade det bara på i drygt två timmar med låtar från hela hans otroliga karriär.
Det är alltid lika fantastiskt att se en konsert där musiken få stå i centrum, där det inte behövs några snygga "moves" och lättklädda dansare för att avleda publiken från den mediokra musiken och ofta dåliga musikalitet som finns bland dagens superstars. Här var det fullt ställ hela tiden, oavsett om det var rock eller ballad! Eltons röst håller god kvalitet fortfarande även om falsetten inte finns kvar, men det spelar ingen roll eftersom han hittar nya vägar att sjunga på och nya arrangemang av musiken.
Ur teknisk synvinkeln var konserten också föredömlig. En ren snygg scen med smakfullt ljus och ett kanonljud. För er som liksom mig är tekniknördar kan jag berätta att det var ett gammalt hederlig analogt Yamaha PM4000 som stod som FOH och fyra line array cluster från
Clair Brothers plus ett gäng basar på golvet. Systemet och teknikerna levererade ett rent och snyggt sound och som grädde på moset spelades allt in live på två spår så att jag efter konserten kunde köpa ett USB-minne med hela konserten i mp3-format med 320 kb/s i upplösning. För att kunna leverera inspelningen direkt efter saknades de sista 7 låtarna, men dessa kunde jag idag ladda ned från nätet med en kod som följde med i paketet; tack för teknikens utveckling!!! Därför kan jag nu samtidigt som jag skriver detta höra på konserten och tänka tillbaka på den fantastiska upplevelsen på rad 8 på parkett mitt framför scenen!
Detta är en av de bästa konserter jag upplevt!
På Återhörande!
- AFC
Arga Farbror Cramler surnar ur!Skapad av Cramler tisdag, februari 23 2010 11:19:26Go´middag!
Just nu sitter jag i ett vårlikt och härligt Belgrad. Men, det går inte att låta bli att följa och förundras över snökaosets verkningar hemma i gamla Svedala. Vad är det som hänt med Svenskarna? Har vi blivit så förblindade av "klimathotet" att vi tror att Sverige redan hamnat i den tropiska zonen? Ska det vara så jävla svårt att förstå att om det kommer de här mängderna med snö så blir det en hel del störningar i kollektivtrafik och på vägarna! Men svensken gör som han alltid brukar. I stället för att ta ansvar för sig själv och sitt handlande så är det någon annans fel, gärna politikernas…
Vi har vant oss vid att allt är så bekvämt och nära, att man endast behöver ha en dags förbrukning av livsmedel hemma. När hörde ni en människa bosatt i Norrlands inland klaga på snökaos senast? Jag kommer särskilt ihåg en rubrik i en av kvällstidningarna från något år sedan när vi också fick mycket snö: "Man bajsade bredvid bilen på Essingeleden". Är han så jävla dum att han ger sig ut med sommardäck och lågskor i ovädret så är det rätt åt honom att han får känna på hur moder jord är oss överlägsen. Nästa gång tänker han kanske lite längre, förhoppningsvis stannar han hemma eller minst går på muggen först…
Skärpning! Det är vad som behövs. Visst går det att rent tekniskt ha den beredskap som behövs, men jag skulle vilja se den Svensk som är beredd att hosta upp de skattekronor som måste till för att hålla nödvändigt antal fordon och personal. Det är bättre att vi lär oss att hantera situationen i stället. Att förstå att det går åt helvete ibland och att ta det med jämnmod!
- AFC
SerbienSkapad av Cramler tisdag, februari 02 2010 17:40:23Go'middag!
Att åka taxi i Belgrad är en upplevelse, dels på grund av det ständiga kaoset i trafiken och dels på grund av chaufförerna. På väg hem från jobbet idag - vanligtvis åker jag spårvagn - hoppade jag och Artur in i en blå Fiat kombi där det knappt gick att se in genom rutorna. Detta berodde inte bara på smuts utan på att kupén var välfylld med cigarettrök. Chauffören - som redan bolmade på en cigg - undrade om det var okej att han rökte, Artur och jag tittade på varandra och svarade Da, sedan vevade vi ner fönstren. En eller ett par cigg skulle varken göra till eller från i den redan inrökta kupén...
Chauffören som pratade med oss på en blandning av Serbiska-Engelska-Ryska pekade på en liten bild som händge i ett snöre i backspegeln. Bilden föreställde en man i paraduniform. "- Tito, my Hero!" utbrast chaffisen och rivstartade. Sedan följde en utläggning om att det var mycket bättre i det forna Jugoslavien och att det här med alla nya nationer bara var skräp. Snart var det dags att tända en ny cigg och leverera ännu en sanning; "- Smoking good for heart, I only two infarkts!" Jävlar! Tänkte jag för mig själv, den här snubben kan ju dö när som helst, och då tar han oss med...
För övrigt lät han oss veta hur usla kvinnor är som bilförare och att han mött flera på fel sida om räcket på motorvägen. I en av de mest trafikerade korsningarna slog han ut med och utbrast; "- Big shit!" varvid han körde rätt ut i korsningen. Vi började närma oss slutet på färden och samtidigt som han klagade på att bensinen blivit så dyr meddelade han att det var bra om jag hade jämna pengar eftersom han inte hade någon växel. Trots allt så kom vi helskinnade hem och jag fick till och med ett kvitto!
- AFC
Arga Farbror Cramler surnar ur!Skapad av Cramler torsdag, november 12 2009 16:57:23Har ni tänkt på vad lätt det är att beställa flygbiljetter
på nätet? Det är bara att surfa in på en nätresebyrå, fylla i några uppgifter
och sedan vifta med plastkortet i cyberrymden. På mindre än en minut har det
digitala lädret dränerats på några tusenlappar och innan du hunnit släppa en
normallång fjärt ligger en e-ticket in din elektoniska inkorg. Bara att ta med
passet till flygplatsen och lätta! Så här borde det vara, men vad händer när
inte allt går som det ska? Då kan det bli ett litet helvete vilket jag ska
berätta om nu...
Följande historia tar sin början i månadsskiftet Juni – Juli
när jag efter fyra veckor i Belgrad skulle åka hem och hälsa på mina nära och
kära. Vistelsen hemma skulle bli kort, från fredag kväll till söndag
eftermiddag. Glad i hågen åkte jag från
jobbet ut till flygplatsen och när jag kommer fram till incheckningen slänger
jag ett getöga på monitorn för avgångstider. Jag blinkar till och kollar extra
noga, min flight är fem och en halv timme försenad! Det betyer att jag kommer
att missa min flight från Berlin till Arlanda. Kvinnan i inceckningen säger
till mig att det är nog lika bra att jag talar med flygbolagets – JAT Ariways –
representanter innan jag checkar in...
På JAT:s kontor sitter en herre i vit svettig nylonskjorta
och kjedjeröker samtidigt som han upphetsat pratar i två mobiltelefoner. Hans
engelska är lika dålig som min serbieska och efter fem minuter ber jag honom
dra åt helvete på svenska. Jag ska tydligen söka upp biljettluckan i stället.
Där sitter en betydligt trevligare person som kollar alla mina uppgifter i
datorn och samtidigt ruska oroväckande på huvudet. Efter 20 minuters ruskande
får jag beskedet att jag inte kan komma till Sverieg idag, men jag är välkommen
att ta eftermiddagsflighten i morgon lördag. Jomenvisst! Jag hinner vara 22
timmar i Sverige innan jag ska åka tillbaka. Det går fetbort, som det heter på
nysvenska. Han ber mig då att jag kontaktar min resebyrå i stället. Just det
ja, resebyrån. Inte har jag något telefonnummer till dem och inte finns det
något trådlöst nätverk som funkar på flygplatsen! Sur som en säck citroner
slänger jag mig i en taxi tillbaka till lägenheten. På vägen dit ringer jag min
rumskamrat Artur och meddelar att han kommer att få tillbringa helgen med en
jävligt sur svensk kollega...
Taxin stannar utanför mitt hus och jag går direkt de 50 metrarna
till Highlander – en non stop kiosk för internationell sprit – och införskaffar
en hela Jägermeister som korkas upp så fort jag kommit innanför
lägenhetsdörren. Jag sjunker modstulet ned
i min fåtölj och fäller upp datorn, tar en rejäl klunk av Jägern och
knappar in www.travelstart.se i
webbläsaren. Jag letar efter kundtjänst och upptäcker då att för att kunna
ringa dem så behöver jag köpa tilläggstjänsten ”Travel Assist”! Fy fan för
tilläggstjänster! Att kunna ringa en kundtjänst ska vara GRATIS och är varje
kunds RÄTTIGHET! Jag hittar då ett kontaktformulär där jag beskriver min
situation och undrar om jag kan få pengarna tillbaka. När jag tryckt på
sänd-knappen kommer en sida upp som informerar om att det kommer att ta sju
dagar att få svar på min fråga eftersom jag inte har ”Travel Assist”! Locket på
datorn åker igen med en smäll och jag nyper ihop korken till Jägerflaskan och
slänger den i soporna...
Efter ett antal dagar får jag svar. Travelstart meddelar att
det varit i kontakt med JAT och fått full auktorisation för att betala tillbaka
mina pengar. Tur var väl det, för om innte flygbolaget gått med på det så hade
jag inte fått några pengar eftersom jag inte hade någon tilläggstjänst för det
heller! Men, det kommer att dröja 6 – 8 veckor innan jag får pengarna och det
är, jag citerar, ”en process som vi på Travelstart inte har någon kontroll över”.
Vad ända in i glödheta! Det går på en svinblink att betala men när man ska få
tillbaka pengar, ja då tar det en eon av tid! I det här läget har jag som
konsument inte så mycket mer att sätta emot. Jag rättar in mig i ledet och
väntar... och väntar... och väntar!
Efter 10 veckor har det fortfarande inte blivit något klirr
i kassan. Jag sänder iväg ett nytt meddelande via deras webbplats - väntar sju dagar - och får tillbaka ett
riktigt yxskaftsvar som dessutom inte går att svara på! Nu är det nära att Arga
Farbror cramler brinner ur totalt! Jag letar febrilt efter alternativa
kontaktvägar och ser till min stora gläde en text: ”Nu finns Travelstart på Facebook!” Jag klickar
på länken och kommer direkt till deras logg som är fylld med glada tillrop och
små klämkäcka frågor. Mitt logginlägg blir vare sig kort eller klämkäckt...
Bjuder man in kunder till att lämna synpunkter och ställa
frågor i ett forum som Facebook så måste man ta ansvar för detta. Nu utbröt en
febril aktivitet på Travelstart. Redan efter en timme hade jag ett meddelande
från en ”Cutomer Care Supervisor” som beklagade sig och slog pannan i tangentbordet. Jag kunde skriva direkt till
henne på hennes personliga mejladress så skulle vi säkert kunna komma överens.
De erbjöd sig att betala pengarna till mig direkt utan att de först fått
ersättning från flygbolaget, vilket var deras officiella policy. Tänk att man
alltid ska behöva surna ur rejält för att få hjälp när saker och ting inte går
som planerat!
Några dagar senare,
nämligen bestämt söndagen den fjärde oktober som är min födelsedag, dimper det
ner ett mejl från Travelstart med texten:
”Grattis på födelsedagen önskar vi alla på Travelstart!”
Nu har jag full service hos dem utan att behöva köpa ”Travel
Assist”...
-AFC
Arga Farbror Cramler funderar!Skapad av Cramler måndag, november 09 2009 21:57:32Go' kväll!
I dag är det 41 år sedan vår - enligt mitt tycke - främste jazzpianist genom tiderna hastigt försvann från jordelivet genom en bilolycka. Jan Johansson har alltid legat mig mycket varmt om hjärtat och en av de första LP-skivor jag köpte själv var "Jazz på Svenska" med Jan och basisten George Riedel. Två oerhört begåvade musikanter som inte bara spelat och komponerat jazz utan även skapat oförglömlig musik till filmerna om Astrid Lindgrens gestalter.
Om jag får skryta lite så är jag faktiskt släkt med Jan, vilket för övrigt en hel del i Norrala socken är. Jag har många gånger försökt att sätta fingret vad det är som gör Jan Johanssons pianospel så speciellt. Nu ska jag inte ge mig in på några komplicerade musikaliska resonemang, dels för att min kunskap inte räcker till och dels för att det inte går att förklara med musikaliska termer. Min kärlek till hans musik kommer direkt från hjärtat, och jag kommer alltid fram till samma sak; Det är Jan Johanssons anslag som gör det där lilla extra. Förutom bländande improvisationer m.m. så är det just anslaget, när tangenten trycks ned och den filtklädda klubban träffar strängen, då hör man att det är Jan som tryckt ned den.
" - Men nu har väl Arga Farbrorn blivit alldeles stollig? Vad babblar han om?"
Ja, många kanske tycker att detta är stolligt, men för mig är det på det här viset. Ja Johanssons inspelningar kommer att följa mig genom hela livet och jag blev otroligt glad idag när jag fick höra på nyheterna att man hittat över 200 tidigare outgivna spår med inspelningar från hela världen. Det mesta är konserter som spelats in och det gör ju inte saken sämre. Musik är alltid bäst levande!
Gör nu som jag; Sätt dig i favoritfåtöljen med din favoritljudanläggning påslagen och då allra helst med ett interface till Spotify. Slut ögonen och lyssna på följande stycke som är en alternativ tagning av öppningsspåret på "Jazz på Svenska", "Visa från Utanmyra". Då kommer du också att upptäcka magin i anslaget...
Visa från Utanmyra på Spotify- AFC
Arga Farbro Cramler blir glad!Skapad av Cramler söndag, november 01 2009 19:17:57God afton Grevar & Baroner, och för den delen vanligt folk också!
Det är nästa så att jag skäms över hur glest det är mellan inläggen här på bloggen nu för tiden. Men, det har sina randiga och rutiga skäl. Jobbet kräver sin tribut av skrivande och då är det svårt att få motivationen att räcka till, förutom några korta kommentarer på Facebook. Men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och tänkte dela med mig av en trevlig stund som jag hade på Belgrade Jazzfest.
Jazz är inget nytt påfund i Serbien som i de flesta andra östeuropeiska länder. Det forna Jugoslavien tillhörde aldrig Warzavapakten ”på riktigt” och Tito öppnade gränserna för medborgarna. Belgrade Jazzfest firar 25-årsjubileum i år och kanske just av den anledningen var programmet fyllt av namnkunniga artister. Jag hade stora planer inför festivalen men arbetsdagarna som föregick denna helg - som i Hälsingland kallas dubbelhelgen - har varit allt för långa, därför kändes det också rätt att planera in en hel del lägenhetstid denna helg. Valet av konsert föll därför på Dizzy Gillespie All Stars.
Gruppen består av ett antal musikanter som på något sätt har anknytning till legenden Dizzy. Gruppens ”Grand ol’ Man” är saxofonisten James Moody som på sitt oefterhärmliga sätt småpratar mellan låtarna. Han utstrålar en sådan glädje att bara mellansnacket gör en lycklig. Hans saxofon och flöjtspel behöver inga extra kommentarer! Moody bjöd också på ett vokalt inslag i ”Benny’s from Heaven”, den gamla standarden ”Pennies from Heaven” fast med en komisk text om otrohet. Moody har lirat tillsammans med Dizzy från 1947 – 1992.
Bakom basen stod John Lee, Dizzys basist under nästan 10 år. Som väntat utgjorde han en stabil grund tillsammans med trummisen som var av yngre modell och med ett namn som jag inte kommer ihåg. Till vänster på scenen stod en gigantisk flygel och lika gigantisk pianist vaggade in och tog plats på en lika enorm pianopall. Mannen i en kavaj av en storlek som minst motsvarar segelytan på två optimistjollar var Cyrus Chestnut, en av senare tids stora jazzpianister som redan som väldigt ung turnerade med Dizzy. Mr Chestnut’s solonummer - My funny Vallentine - tillsammans med kompet utgjorde en av konsertens höjdpunkter tillsammans med öppningsnumret ”Groovin’ High”. Medverkade gjorde för övrigt en trumpetare som heller inte behövde skämmas för sig samt en vokalissa som framförde två nummer.
Aftonen avslutades på ett värdigt med Italiensk mat och en god Chianti.
Dober Vecer!
SerbienSkapad av Cramler torsdag, juli 30 2009 12:03:24Dober dan!
Så har jag då till slut fått mitt tillfälliga arbetstillstånd! Nu kan jag arbeta här lagligt och inte bli utslängd. Men det var inte helt lätt att komma i besittning av den lilla stämpeln och signaturen i passet...
Det hela började för ungefär en månad sedan. Viss förhandsinformation hade insamlats av min kollega som påbörjat sin process. Kopior på sjukförsäkringar, anställningskontrakt, intyg från EU, intyg från Serbiska Skatteverket (att jag verkligen jobbade här, EU kan man ju inte lita på enligt Polisen som utfärdar tillståndet) registreringskort från Polisen samt, hör och häpna, en kopia på min CV. Beväpnad med allt detta begav jag mig till polisstationen...
Det första man ska göra är att betala för tillståndet, gör man inte det händer inte ett skit! 11 000 färska serbiska dinarer bytte ägare och jag fick ett kvitto med 6 stämplar, jag trodde det skulle gå hål i skrivbordsskivan. Efter detta ska man fylla i en blankett, men den tillhandahåller inte polisen med fick vi veta. Den kan köpas i bokandeln eller så kan man gå till en "samarbetspartner" till polisen lite längre ner på gatan och få både blankett och ifyllnadshjälp till det facila priset av 450 dinarer...
Sagt och gjort, vi styrde våra steg mod skrivbyrån och bakom skribvordet satt en parant kvinna som säkert trodde att hon hade världens viktigaste jobb och att hon var en otroligt viktig person. Endera så var hon stelopererad i ryggen eller så hade någon stoppat upp ett kvastskaft i röven på henne. Kapprak i ryggen knappade hon in mina uppgifter i datorn, tangentbordet rasslade som sjutton av hennes alldeles för långa naglar. Det rasslade till i den gamla radskrivaren och vips så var det klart. Åter till polisstationen...
Nu hamnade vi utanför en stängd dörr fullklistrad med lappar som informerade om olika öppettider för olika typer av ärenden. Vi gläntade på dörren men blev genast informerad att vi inte kunde komma in för än någon kommit ut! En lektion i serbiskt kösystem... Till slut kom någon ut och vi kunde gå in. Rummet var delat på mitten av en lång disk och en dam ropade att det gick bra att komma fram om vi pratade serbiska. Jättebra tänkte jag, att man bara kan prata serbiska på avdelningen för tillfälliga arbetstillstånd för utländska personer. Turligt nog var jag utrustad med tolk. Damen ögnade snabbt igenom mina papper och pekade sedan på min CV och sa att den måste översättas till serbiska, de hade minsan inte så bra betalt att de kunde läsa den på engelska upplyste hon oss bestämt om. Vi fick dock en lapp med stämpel och upplysning om att tillståndet skulle vara klart exakt kl 10:00 den 30 Juli, med förutsättning att en översatt CV levererades inom tre dagar.
Åter på kontoret fixades en översättning av min CV och nästa dag budades den över till polisstationen. Nu var det bara att vänta... Strax före tio idag stod vi åter utanför dörren där man inte får gå in innan någon annan kommer ut. Fem i tio kom någon ut och vi gick in. Jag lämnade fram min lapp och damen bläddrade i en gigantisk hög med papper. Till slut hittade hon mna handlingar och sa att om hon bara fick mitt pass så skulle allt vara klart om 10 minuter. Fantastiskt.
Nu har jag mitt tillstånd till 8 juli 2010. Då behöver det förnyas. Man kan få det utfärdat på 2 år också men det sker endast i undantagsfall. Jag frågade naturligtvis vilka dessa undantagg är eftersom vi har ett projekt på två år och borde passa bra in. Svaret var naturligtvis enkelt; Det beviljas inga undantag, då behöver ni ju inte betala en gång till...
Priatno!
